Klimatmålen i fokus på Chalmers
Intervju med Filip Johnsson på Chalmers Tekniska Högskola
Kan du berätta lite om er verksamhet på Chalmers, Filip?
Jag arbetar på avdelningen för Energiteknik på Institutionen för Rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers Tekniska Högskola. Avdelningens forskning behandlar olika aspekter på framtidens energiteknik och energisystem. Fokus är på det stationära energisystemet. Men med dagens utveckling med höga krav på effektivitet, cirkulära system och med allt större andel så kallad icke-planerbar elproduktion, såsom vindkraft, så är det viktigt att studera kopplingen mellan energitillförseln och energianvändningen i olika sektorer. Av denna anledning så har vår forskning breddats ganska mycket under den senaste femårsperioden till att nu även innefatta olika sektorer som industri och byggnader. Ett viktigt område i vår forskning är studier av hur stora mängder vindkraft kan integreras i energisystemet på ett effektivt sätt. Här är fokus på efterfrågeflexibilitet i elanvändningen som till exempel smarta laddningsstrategier för elbilar, styrning av värmepumpar samt olika former av energilager som till exempel vätgas för en framtida stålindustri. Vi studerar också hur värdekedjor från basmaterial till slutprodukter kan ställas om mot klimatneutralitet. Här arbetar vi i Mistraprogrammet ”Mistra Carbon Exit” i vilket ett trettiotal företag deltar, vilket är mycket stimulerande.
Tycker du att företagens syn på klimatomställningen har ändrats under de senaste åren?
Ja absolut. Det finns idag i de flesta företag – i alla fall de jag kommer i kontakt med – ett stort engagemang för klimatfrågan. Sverige har i många fall unika förutsättningar att ta ledningen i klimatarbetet. Detta gäller såväl vår företagskultur som att vi har stora naturresurser och en hög kompetens i företagen, i många fall med täta band till forskningen. Jag tror det betyder mycket att Sverige inte är så stort vilket gör att det går relativt snabbt att skapa nätverk och engagemang kring olika utmaningar. Jag vill speciellt framhålla det arbete som görs inom satsningen Fossilfritt Sverige där olika sektorer utvecklat färdplaner för att möta de svenska klimatmålen – nettonollutsläpp år 2045. Jag har själv deltagit i framtagandet av färdplanerna för bygg-och anläggningssektorn samt för betongbranschen. Dessa arbeten fortsätter och i Mistra Carbon Exit arbetar vi med hur dessa branscher kan ställa om.
Kommer vi kunna möta klimatmålen?
Ja, det tror jag absolut. Vi har teknikerna och åtgärderna. Det är egentligen inte där begränsningarna ligger utan det handlar om saker som klimatpolitik, risker och finansiering. Därför går mycket av vår forskning ut på att karaktärisera olika tekniker och åtgärder och utifrån detta dra slutsatser om vilka styrmedel och förutsättningar som är troligt att det krävs för att de ska komma på plats. Sedan behövs det naturligtvis mycket forskning och utveckling inom teknikområden som sådana, men utmaningarna ligger främst inom klimatpolitiken och hur vi kan skapa förutsättningar för att företag och organisationer ska våga gå före i klimatarbetet.
"Vi har teknikerna och åtgärderna. Nu handlar det om vilka styrmedel och förutsättningar som krävs"
Ska framtidens el vara central eller lokal?
Jag tror både och. Lokala energisystem kommer kunna spela en viktig roll i vissa regioner, speciellt om de kombineras med smart styrning av elanvändningen. Ett exempel kan vara att lokala energisystem på stadsnivå kan bidra till att minska behovet av överföringskapacitet in till städer genom att bidra till elproduktion lokalt, men också genom att öka systemets flexibilitet. Solpaneler tillsammans med batterilager – som helt eller delvis kan utgöras av elbilar med smarta laddningsstrategier – kan vara ett sådant system. Men det centraliserade elproduktionssystemet kommer nog alltid behövas inte minst med tanke på att Sverige är ett industriland. I de flesta scenarier så förväntas en ökad elektrifiering av industri- och transportsektorerna vilket gör att även om vi klarar av att effektivisera dessa sektorer så kommer vi troligtvis behöva betydligt mer elproduktion. Då behöver vi både centraliserad och lokal elproduktion. Det finns inte heller någon knivskarp gräns mellan dessa nivåer.
Vad ser du som speciellt utmanande?
Det är att tillräckligt snabbt få till stånd investeringar i vad vi brukar benämna transformativa tekniker med höga investeringskostnader. Det kan till exempel vara i koldioxidavskiljningsteknik eller ny processteknik för att skapa cirkulär plastanvändning. Sedan finns det utmaningar med att få till stånd de beteendeförändringar som kommer krävas i samband med klimatomställningen. Här krävs det insatser som underlättar för att beteenden kan ändras över tid. Detta är komplext och kopplar till förändringar i värderingar och normer. Här behövs tvärvetenskaplig forskning samtidigt som det är bråttom att ställa om. Det behövs både politiska beslut och ny kunskap.
Vad ser du för ljusglimtar och möjligheter?
Förutom det rent generella engagemanget i klimatfrågan som idag finns i stora delar av samhället så tror jag att efterfrågan på klimatsmarta varor och tjänster kommer att öka. Redan idag så finns det företag som ställer om och som bakar in möjligheten att minska klimatpåverkan som en del i sin affärsmodell. Detta tror jag kommer öka, inte minst drivet av ökade krav från den finansiella sektorn.
"Priset för att bygga hållbarare behöver inte alls öka utan skulle till och med kunna minska!”
En möjlighet som vi ser från vår forskning är att även om det i många fall är förenat med stora investeringar vid själva utsläppspunkterna att åstadkomma nollutsläpp i industrin, så innebär detta inte nödvändigtvis att priset på en slutprodukt behöver öka mer än marginellt. Detta beror på att en stor del av utsläppen ofta sker i början av värdekedjan – till exempel vid cementproduktion – men där det värde som skapas längs värdekedjan gör att denna kostnad när den nått slutprodukten - till exempel en byggnad – endast utgör en liten del av det totala värdet dvs priset av en byggnad. Om man sedan kombinerar de utsläppsminskande åtgärderna med andra åtgärder som lättare konstruktioner och mer återvinning kanske inte slutpriset alls behöver öka utan till och med skulle kunna minska. Här tror jag finns stora möjligheter. Och jag tror vi kommer se nya affärsmodeller med mer fokus på klimat och smarta tjänster slå igenom framöver.
Många företag och organisationer har också satt upp mål om minskad klimatpåverkan i enlighet med Parisavtalet. Vanligt är att man då inkluderar utsläpp både uppströms och nedströms den egna tillverkningen – det som brukar benämnas Scope 1, 2 och 3 utsläpp – vilket skapar ett tryck längs leverantörskedjorna att ta fram klimatneutrala insatsvaror.
Varför ser du ett värde att vara med i Social Venture Network?
Jag tycker SVN känns spännande då det är ett nätverk för långsiktig hållbarhet som har medlemmar från både företag, akademi och andra organisationer. Att nätverket är ekonomiskt, politiskt och religiöst obundet är viktigt för mig. Jag har alltid uppskattat att diskutera och kommunicera forskning med olika aktörer i samhället och jag tror att SVN är en utmärkt plattform för detta.
Du har nyligen fått 2021 års kunskapspris av stiftelsen ÅForsk – Grattis!
I motiveringen kan vi bland annat läsa ”Filip Johnsson är en av Sveriges mest framstående forskare inom området uthålliga energisystem, och är väldigt aktiv som engagerad kunskapsspridare utanför den akademiska sfären. … Filip ryggar inte för de stora frågorna och hans mångfacetterade gärning genomsyras av kunskap som ett medel för att bidra till en hållbar samhällsutveckling.”
Tack för att vi fick en inblick i vad du gör Filip!